Prestation och motivation
Idag kändes det (nästan) som att börja om igen med träningen fast jag nu har vait med på några yogapass och ett BB. Detta var alltså mitt andra BB på mycket länge och det känns fortfarande bra.
Maglåten orkade jag mkt bättre idag! Och jag hade inte lika mycket skak i benen i näst sista övningen innan avslappningen. Jag kände dessutom att orken var klart bättre under benlåten som nog får anses ganska tung även om man regelbundet tränar BB.
Det har varit en del blogginlägg här på Mitt IKSU om motivation på sistone. Jag tror att motivation för träning kan vara av många olika slag. Jag har ex vis alltid varit totalt främmande inför saker som att prestera, ta tid och mäta sig med/mot andra eller sig själv.
Ibland när jag är på elakt humör (vilket jag är ganska ofta) tänker jag att den typen av motivation (skall vi kalla det tävlingsmotivation?) ofta innehas av människor som älskar konditionsträning överallt annat… typ människor som mest springer (fort), cyklar (med hög kadens) eller.. fast det stämmer nog inte. Det finns ju dom som joggar utan att ta tid på sig själva eller delta i tävlingar. Det finns dom som cyklar, inne och ute, utan att ha på sig pulsklocka.
Det finns dessutom dom som gör helt andra saker än ovan nämnda och som även då tar tid, tävlar och allmänt ser på tillvaron som något meningsfullt först när dom presterar.
Jag har egentligen inte tränat på många, många år. Det jag gjort är att jag har instruerat vilket är en annan sak. Det handlar också om prestation, jag har naturligtvis alltid velat vara en duktig och populär instruktör både inför deltagarna och medinstruktörer. Man skall leverera, åstadkomma och fullgöra – det är mycket sådant i livet, både i skolan, på jobbet och i fritiden.
Mitt nya liv handlar om att jag på min fritid skall prestera mindre och istället försöka träna för min egen skull och lära känna min kropp, lyssna inåt och bara vara här och nu. Det är där yogan kommer in.
Inga speglar – en viktig start som betyder mer än vad man kanske tror.
Återkommer!


