Löpning och dumhet...

Läser i GP och Aftonbladet idag lördag att det kollapsat uppemot 100 pers under Göteborgsvarvet. Med risk för att framstå som elak (igen) så vill jag hävda att med några få undantag får nog de flesta deltagare som springer Göteborgsvarvet och inte klarar av det, skylla sig själva. 

Att dessutom ha mage som flera har att klaga på att det dröjer evigheter innan ambulansen kommer… skall Göteborgs räddningstjänst stå i givakt för att massa svenskar själva väljer att delta i löptävlingar (eller om man så vill folkfester) och inte alls är tillräckligt tränade för evenemangen i fråga?

Om vi skall ha ambulanser till alla som kollapsar i en kombination av kraftig värme och löpning på för hög nivå så får nog svenska folket rösta fram skatteökningar, inte sänkningar som man nu vill ha…

Att springa är jobbigt, även om man väljer att jogga så genomförs de flesta av den här typen av tävlingar dagtid, vilket är helt idiotiskt sett till lufttemperatur. På sommaren är det ganska få som väljer att löpträna annat än tidig morgon eller på kvällen, just pg a svalkan. 

Göteborgsvarvet är 2,5 mil om jag inte minns fel, det är lååååångt att springa om man inte tränar milen flera gånger i veckan. 

Nej, lite självinsikt behövs bland fler människor. Ett tips är att delta i ett aerobicpass i Aten på IKSU under sommaren:)

Orken...

Idag var det så dags att ta tag i det här med kondisen. Jag har ju som sagt inte tränat på ett år. För mig som tränat regelbundet i många, långa år då eventuella avbrott från träningen bestått av max en månad pg a knäskada är ett års frånvaro av träning en mycket lång tid.

Konditionen är enligt min mening en färskvara – det märker man inte minst om man varit förkyld eller (ännu värre) magsjuk i en vecka och tvingats till sängläge. När man sedan skall träna igen (och då har det som sagt bara gått en vecka sedan sist) känns det som om man har haft en mkt allvarligare sjukdom…

Jaja, det gick iallafall!

Och Anna Clarevis underbara passupplägg passar mig så bra. Hade jag inte kunnat vrida på något motstånd alls så hade jag blivit trött ändå!

Nu kunde jag vrida på motstånd men kände också att det finns mycket kvar att vrida på när orken blir bättre…

För mina händer och handleder är cyklingen en utmaning men tack vare möjligheten i att kunna höja styret en aning mer än normalt samt styrets utformning fungerade det bättre än väntat – vi får se hur det känns de närmaste dagarna.

Det kommer att bli fler tillfällen framöver! Det där lätta illamåendet efter passet vill jag helst slippa:)

Jobba med min cykelteknik behöver jag också, det behöver inte Anna Clarevi – för hennes del är den perfekt!

Kraft...

Njuter fortfarande i kropp och själ efter Lindas kraftfulla måndagsyoga. Hade mkt svårt med koncentrationen idag, märkte detta framförallt under avslappningen som just skall vara avslappning inte insomning eller ivägflytande i massa tankar….

Linda körde en bra andningsövning som jag nog bör träna ofta. Andas in, räkna till två, andas ut, räkna till två osv.

Balans är ett ständigt inslag i yogan, igår körde Carola en sk Half Moon, kör den om ni kan men glöm inte den lilla, inte helt oväsentliga detaljen med att vrida ansiktet och blicken upp mot taket…

 Frid!

Det sköna med "ledarpet"...

Dagens yoga 90 kördes av Carola som petade på mig eller snarare tryckte så att jag kom ner med överkroppen mot benet, i sittande ryggsträckning, (Paschimottanasana).

Det är naturligtvis flera komponenter som spelar in i hur djupt du kan gå i olika yogaställningar, hur vig du är. Träning ger självklart resultat, samtidigt kan jag ibland undra, inte hur vig jag kan bli utan snarare hur otroligt stel jag är! Helt ofattbart. 

Yogan innehåller ju bl a olika vridmoment. Sittande ryggradsvridning (Ardha Matsyendrasana) finns i olika varianter. Omvänd triangel finns ju också – oj… trööööögt går det. 

Jaja, men andningen tycker jag känns bättre och bättre – att komma ihåg andningen fast man koncentrerar sig hårt på en övning som kanske dessutom är väldigt tung, då faller jag lätt tillbaka till flås… men nu går det bättre!

Mycket yoga denna vecka tänkte jag att det skulle bli men den stora utmaningen blir mitt första cykelpass på torsdag – då blir det dags att testa hur läskigt mycket jag förlorat i syreupptagningsförmåga…

Värmen som kommit gör träning ute enkelt. Som det varit de senaste dagarna är det bara att dra på shorts, tröja och skor och sedan ut – fantastiskt underbart.

Prestation och motivation

Idag kändes det (nästan) som att börja om igen med träningen fast jag nu har vait med på några yogapass och ett BB. Detta var alltså mitt andra BB på mycket länge och det känns fortfarande bra. 

Maglåten orkade jag mkt bättre idag! Och jag hade inte lika mycket skak i benen i näst sista övningen innan avslappningen. Jag kände dessutom att orken var klart bättre under benlåten som nog får anses ganska tung även om man regelbundet tränar BB.

Det har varit en del blogginlägg här på Mitt IKSU om motivation på sistone. Jag tror att motivation för träning kan vara av många olika slag. Jag har ex vis alltid varit totalt främmande inför saker som att prestera, ta tid och mäta sig med/mot andra eller sig själv. 

Ibland när jag är på elakt humör (vilket jag är ganska ofta) tänker jag att den typen av motivation (skall vi kalla det tävlingsmotivation?) ofta innehas av människor som älskar konditionsträning överallt annat… typ människor som mest springer (fort), cyklar (med hög kadens) eller.. fast det stämmer nog inte. Det finns ju dom som joggar utan att ta tid på sig själva eller delta i tävlingar. Det finns dom som cyklar, inne och ute, utan att ha på sig pulsklocka.

Det finns dessutom dom som gör helt andra saker än ovan nämnda och som även då tar tid, tävlar och allmänt ser på tillvaron som något meningsfullt först när dom presterar.

Jag har egentligen inte tränat på många, många år. Det jag gjort är att jag har instruerat vilket är en annan sak. Det handlar också om prestation, jag har naturligtvis alltid velat vara en duktig och populär instruktör både inför deltagarna och medinstruktörer. Man skall leverera, åstadkomma och fullgöra – det är mycket sådant i livet, både i skolan, på jobbet och i fritiden. 

Mitt nya liv handlar om att jag på min fritid skall prestera mindre och istället försöka träna för min egen skull och lära känna min kropp, lyssna inåt och bara vara här och nu. Det är där yogan kommer in.

Inga speglar – en viktig start som betyder mer än vad man kanske tror.

Återkommer!

Yoga och summering av första träningsveckan...

Träningsvärken efter fredagens BodyBalance blev som väntat, svår, men ändå skön. Den höll sig så att säga inom gränserna för det tolerabla, med en skön lite stolt känsla av att ha använt alla magmuskler…

Lördagens soffliggande avbröts av stön och stånk när jag skulle upp ur soffan för då kändes det rejält i magmusklerna!

Skinkorna var ett annat ömt område…

Det mesta släppte någorlunda till idag då jag glad i hågen cyklade till IKSU för att vara med på Sannas yoga 90. För mig som egentligen är novis på yoga, har yogat kanske 5 gånger i mitt liv innan, så är yogan en utmaning. Jag tycker det är jättesvårt med det grundläggande, andningen. Konstigt när man haft ett långt liv av träning och instruerande att jag inte fått bättre koll på den – eller så är det inte konstigt alls. Det jag lärt mig om att andas är att flåsa – att inte sluta andas – vilket många faktiskt gör när det blir jobbigt eller svårt pg a att man måste koncentrera sig på en koreografi ex vis. Sedan har jag långt senare i min instruktörskarriär lärt mig att bukandas, inte bröstandas. Sedan började man tänka på hur man andades när man gjorde situps. Andas ut när man går upp in när du går ner. (Blev stora problem när jag testade Pilates…)

Men det är mer komplicerat med andningen än så i Yoga och Pilates ex vis.

Jag blir helt slut bara av att andas! Tur Sanna var där med sin tydliga vägledning och lugnande röst – Sanna är utstrålar lugn och trygghet.

Sedan är det ju det där med huvudstående och Plogen. Plogen kan inte ha något alls med att vara vältränad att göra för den har jag aldrig klarat av att göra. Jag kommer inte ens upp så att jag har ländryggen i händerna….

Efter passet kände jag en smula nedstämd, handlederna sätter stopp för en del och när man kör 90 minuter yoga blir t om Hunden arbetssam för mina handleder. 

Men nu så här 1,5 timmar efter passet mår jag TOPPEN!!

Jag får inte ge upp på yogan – so what om jag aldrig lär mig göra Plogen!

Första träningsveckan är klar och det gick över förväntan – lusten är tillbaka.

Body Balance

Så är det Valborg och jag jobbade halvdag för att sedan cykla upp på IKSU och delta i Linda Vängbos underbara BodyBalance! '

Jag får väl ge kred till Les Mills också för koreografin var helt suverän tycker jag. Men visst har instruktören ett stort inflytande på passet oavsett – tack Linda för din förmåga att vara BodyBalance!

Jag tycker BodyBalance är en underbar blandning mellan yoga, tai chi, och pilates.

Linda visade mig en “gravidvariant” av plankan som fungerade över förväntan bra, den var oerhört skön att köra, det blir alldeles för mycket vikt och dessutom fel vinkel på mina handleder annars. Dessutom är den en helt annan sak när sedan plankan kommer tillbaka vid flera tillfällen i maglåten. Då står man i plankan i så pass långa sekvenser att det utan problem går att stå på armbågarna istället vilket inte alls fungerar i solhälsningen. 

Det märktes att jag varit borta från träning ett tag. Jag kommer snabbt in i teknik och rörelser men styrkan och flåset är helt borta. Magstyrkan är helt borta. På slutet av passet hade jag skakningar i benen som var okontrollerbara…

Maglåten upplevde jag som klart arbetssammast. När man lever “vanligt” vardagsliv utan träning så blir det för min del ändå cykel till jobbet och mycket gående och stående på jobbet så ben och fötter har trots allt använts – men har jag använt magen kan man undra? Förmodligen har jag skrattat för lite!

Nu lär jag ligga i soffan i kväll och i en hel del i morrn – vädret lär väl fortsätta vara typiskt Valborg – det hade varit underbart om man kunde ta en promenad i solen i morrn och skaka ut lite slaskprodukter ur musklerna som lär börja ömma mer och mer de kommande 24 timmarna;)

Första träningsveckan

I måndags tog jag det “stora steget” och gick äntligen in i träningssalen igen, närmare bestämt Lissabon där jag var med på ett Yogabaspass. Det gick! 

Jag har varit sjuk i ganska precis ett år, har opererat mina båda händer och är fortfarande (kroniskt?) dålig i mina händer med stelhet, smärta, triggerfingrar mm.

Min karriär som BodyPump instruktör är slut men kanske kan jag komma tillbaka så småningom till Stepmuskeln. Vi får se. Det blir en del utmaningar med instruerande och träning när man har svårt att använda händerna. 

Nästa vecka skall jag börja komma igång med kondition och då prova BodyVive, spännande!

Men som sagt, yogan gick bra och det blir nog så att yoga kommer vara basen hädanefter i min träning. Även om inte plankan går att göra på händerna, jag anpassade sidplankan till att stå på armbågen vilket också är jobbigt, så fungerade hunden utmärkt och det känns viktigare.

I morgon, fredag, blir det Body Balance, hoppas på en koreografi där vi inte står för mycket på händer;)