Litervis med svett

Efter träningen så låter det SCHLASK då jag släpper keiko-gi (träningsjacka) på golvet. Det går inte att torka av sig med tenugui (huvudduk – hilka) då den är mättad med svett. Där jag har suttit är det BLÖTT. Min hakama (ssk kendo-byx-kjol) är så våt att den går att vrida ur…

Så ser det ut efter varje litet träningspass! 

Och, idag inleder jag mitt livs tuffaste kendoträningsläger någonsin. Mjukstart på Kawahara Dojo i afton. Sedan träning på Kejsarpalatset fyra dagar på raken, lördag på Kawahara Dojo igen. Söndag är jag domare på en juniortävling. Måndag är det åter träning på Kawahara Dojo.

Och nu är det både varmt och fuktigt här i Tokyo… Begriper inte hur jag skall få min kropp att vänja sig vid detta. Svettas verkligen som en GRIS! Det formligen rinner om mig… Förlorar oftast runt 4 liter vätska under ett 60 minuters pass…

Det finns de som beskriver Norrlänningens blod som välling i konsistensen. Trögflytande för att bättre hålla värmen under alla de kalla årstiderna. Utifrån denna beskrivning torde palatsvakterna ha blod som är så lättflytande som etanol. Vakterna tar aldrig slut under träningspassen och de svettas bara så pass att det just kan märkas.

Förmodligen finns en åldersfaktor inblandad i detta med svettandet. Känns absolut som att jag svettas mer och mer med åren. Men, jag vet inte hur jag skall vända trenden.

En viktig faktor är naturligtvis förhållandet mellan kroppens volym och hudens yta. Skall se vad som händer med svettningarna om jag går ned från dagens yikes 92.1 kg till 85. Kanske det blir bättre då?

Kan ju säga som så, att efter att ha dömt matcher en hel dag på söndag kommer det bara vara att skicka hela domarkostymen på kemtvätt! Kommer lukta *mumma* 

 _(Bilden från sommarträning på Palatset i fjol.)_