Jag har blåsor - alltså finns jag

Existensen är något som vi tror oss uppfatta genom att vi tror oss tänka. Precis som med blåsor under fötterna, som fö är MYCKET övertygande om sin egen existens, kan vi dock inte göra så mycket med det. Den praktiska tillämpningen är så att säga: generande låg. Det är viktigare att göra något åt blåsorna än att rotera runt i naveln och fascineras över att de de facto kantänkas finnas där under fötterna.

Jag kan göra något åt mina blåsor – alltså gör jag det!  :-)

Kawahara dojo

Skämde ut mig på träningen igår. Namiki sensei (73 år och inte särskilt stor) knuffade in mig i väggen så att Klant-Jag (med min shinai) välte ned en tavla med diplom (första pris för Kawahara dojos lag i en stor tävling 1953.) Glassplitter över hela dojogolvet… Skam :-( Och jag kan bara skämmas över att jag inte är starkare än jag är. Hade jag tränat mer hade jag inte behövt dra denna vanära över IKSU... Tidigare har jag rivit ned tjogvis med trästavar med medlemmars namn och grad. Trästavarna är krångliga att fixa, men det går. Glastavlan är mer som Lille Trille.

*Kejsarpalatset* 

Idag var det första gången jag tränade på Kejsarpalatset efter Suzuki senseis tragiska död. Som vanligt var det ett makalöst tempo och överlevde p-r-e-c-i-s just-så-pass de avslutande 10 minuterna kakari-geiko (7 attacker per omgång och rotera, 3 personer per grupp.) Som tack för visat deltagande gentemot Suzuki senseis familj fick jag en påse grönt te. Som uppmuntran till att träna hårt också lördag-söndag fick jag ett paket bränntejp till fötterna.

*Resten av veckan* 

Fredag får vara träningsfri dag. Lördagens träning avrundas med NOMIKAI och planering inför Suda och Umino senseis besök i Umeå i maj. På söndag är det motsvarande graderingsläger för mellan- och högstadieungdomar: Kata – waza – keiko – NOMIKAI (det sista steget klarar vi av utan ungdomarna).

Bilden

Den har några år på nacken, men min fot ser inte bättre ut idag :-)

Blåsor och blåmärken är coola!