Sugmärke som senaste mode

Ibland får man sugmärken av kendo :-)

Tsuki heter tekniken som är en stöt mot strupen. Det är en poänggivande träffyta som alltså ger poäng då den utförs korrekt.

För nybörjare är detta en teknik som kan te sig skrämmande. Men, utan den blir det inte kendo. Då vi har skydd för strupen så är det dessutom i princip ofarligt – ungefär på samma sätt som curling i princip är ofarligt. Men, olyckor kan naturligtvis hända i curling.

Igår körde jag med en ganska elak sensei som valde att gräva in sin shinai under mitt strupskydd. Så, idag går jag runt med ett 12 cm långt sugmärke. Han är inte bara elak, han är lat också :-)

Här finns en typisk Mirakel-Man-Teknik som Eiga gjorde vid Polismästerskapen 2002: Tsuki-kote-men. 

Se och njut!

Japans kejsare

I Japan är den kejserliga familjen i princip helig. Kejsarpalatset är byggt på en mycket stor markplätt, mitt i Tokyo. Palatset öppnar upp portarna bara två gånger per år. Och då får vanligt folk tillträde till vissa begränsade delar för att se på och vinka till kejsarfamiljen. Dessutom har man ibland öppet en visningsträdgård. Runt palatset finns dels en vallgrav (Se en galen spanjor bada där på YouTube: Tokyo imperial palace moat swimming) och dels finns det en vacker gång- och cykelbana som det löptränas runt.

Tänk att vara så lyckligt lottad som jag är… Att jag får tillträde till detta “heliga” område en gång i veckan. För japaner är det en ofattbar heder som visas mig. För mig också. Och att jag får träna med kejsarens livvakter är ungefär som att låta en spelare i division 5 träna med Manchester United en gång i veckan.

Stämmer till eftertanke och ödmjukhet att vandra genom de vackra bastanta murarna in till vad som måste vara världens vackraste dojo för kendoträning.

Har lovat palatsvakterna att jag skall ta med mig till kendo-u-landet Sverige det jag lär mig av dem. Och det är mycket jag har att delge i april :-)

Körsbärsblommens magi

Det är nästan magiskt med det lätt rosa töcken som får alla japaner att le extra mycket. Körsbärsblomningens tid är ett efterlängtat vårtecken varje år. Detta ackompanjeras av den lilla gröna vårfågeln UGUISU:s sång, alla blå vinyldukar som folk breder ut att sitta på, ett sammelsurium av god mat och ädla drycker som bjuds ut överallt där körsbärsträden står tätt. Längs kanaler, i trädgårdar, runt tempel, i parker, längs vissa vägar osv.

Detta är en klen, men dock, tröst då måndagens träning var inställd pga att det var helgdag i Japan. Jag var tvungen att jobba ändå.

Olika falla ödets lotter, även om jag blir mer och mer förtjust i min egen lott.

Jag håller med den gamla poeten: Om körsbärsträden blommade året runt skulle vi inte älska dem lika högt.

Första gången minns man alltid!

Johan L från IKSU Kendo begick igår sin första träning i en japansk dojo. Kallt och regnigt ute, men varmt och hjärtligt inne. Efter några första skräckblandade förtjusningsminuter så växte Johans kendo upp och började blomma!

För det är en särskild sak att kliva in i den traditionstyngda värld som blir ytterst verklig och levande i en Japansk dojo. Första gången man kommer in i denna miljö överskuggas allt av något som kan beskrivas som en kombinerad känsla av vördnad och nervositet. För man vet ju inte hur stränga, hårdhänta eller krävande svärdmästarna är.

Men, så snart man blir fysiskt trött så orkar man inte längre oroa sig, utan kan fritt hänge sig åt att bara göra bättre – bättre – BÄTTRE och ta till sig de lärdomar som överförs fullständigt problemfritt utan talat språk. Kendo är kommunikation utan ord. “Min sensei talar till mig via mitt svärd.”

Även om orken tröt på Johan (en smula otränad) så gjorde han med sina 2 kyu ett mycket gott intryck. Stel kamae (på japanska: ROBOTO), fel hand underst vid seiza och en timing vid attacksteg som inte var helt bra. Och Johans nervositet innan träningen var efteråt utbytt mot idel leenden. 

Bilden:

Johan med Namiki sensei, 7 dan kendo och över 70 år. 

*Filmtajm:* 

Johan med Kamiya sensei: *bortplockad*

Johan med Namiki sensei: *bortplockad*

Johan ber Suda sensei om nåd då luften har tagit slut i både Johan och i lokalen: *bortplockad*

Först i Norrland!

När ens krigande elever börjar stå och gå på egna ben och visar hur man klarar av att genomföra ett fantastiskt evenemang… Ja, då är det svårt att hålla ögonen torra.

Söndagen den 28 mars genomfördes i Umeå, under IKSU:s stolta flagg: Norrlands första (någonsin!) svartbältesgradering i kendo. Det visar naturligtvis på hur seriöst IKSU Kendo är. Viktigare än så är att det visar på mängden av duktiga medlemmar.

Klubben står inför stora förändringar i år, bla avgår vår fantastiske kassör Tommy och tomrummet efter honom kommer vara svårt att fylla.

Ett särskilt tack till:

• Tommy för all hantering av pengar, lokalbokningar, mm.
• Jörgen för ditt värdskap, ALLA skjutsar tor flyget, hotell mm och att du upplät ditt hem åt gäster.
• Domarna från söderöver: Bob Harris, Jun Yamazaki, Nisse Björkegård, Akinori Imamura och Mats Wahlqvist. 
• Erik för upplåten sovyta till Stockholmare.
• Mattias V för att han nu klivit uppåt i sin karriär som graderingsansvarig och numer har officiell rätt att agera dangraderingsadministratör. Wow!

Jag? Jag var inte ens där under evenemanget. Mitt djupa deltagande bestod i att föda och nära idén så långt att den klarade av att stiga över från fantasins värld och in i den verklighet som vi alla delar. Eller, nåja: Den verklighet som de flesta av oss delar.

Livskvalitet

(Umeå) Vilken härlig känsla att vara 30 personer på ett träningspass. Det var länge sedan sist, men söndagen den 28 feb hände det sig i Umeå! Det kommer hända igen och igen. Nu är nästa mål naturlgtvis 40 personer på samma träningspass!

Efterträningen var det dags för februari månads utflykt för Senilerna till Klubblokalen. Glada mängder sportdryck intogs och vi som var med erfor allt vad begreppet LIVSKVALITET innehåller.

Hälsa är inget för veklingar!

Drygt en veckas träning till spillo pga resor och grav förkylning.

...och just som det är dags att träna igen så går någonting sönder i vänster långfingers yttersta led. PIP om jag minns rätt. Det går INTE att knipa åt med fingret med mindre än att det känns som om någon hugger en kniv i det.

Med lite tejp så går allt att ordna. tejpa-tejpa-tejpa

Under löpningen till träningen definierade jag och skrev under på ett eget hälsobegrepp: 100 hälsa och livskvalitet innebär att jag kan äta själv, sköta min egen hygien, kan träna kendo, jobba obehindrat (kontor-dator-resa-kundbesök) och ta hand om min fru på alla bra sätt.

Att jag sedan aldrig någonsin kommer bli akrobat, konsertpianist, kirurg eller maratonlöpare och ibland lider av sömnstörningar, smärre åkommor och regelbunden smärta… Äh! Träningen gick ju bra

Hälsa är INTE för veklingar :-) 

The Health Impact Fund is a carefully conceived mechanism for improving global health. It rewards pharmaceutical innovators on the basis of measured health effects of medicines and vaccines they choose to register with the fund, in exchange for selling their product everywhere at cost. Patients all over the world get access at prices they can afford. Governments sponsoring this innovative fund are assured that their money is well spent.

This book presents for public consideration a complement to the existing rules governing the development and distribution of new medicines. It shows that the proposed Health Impact Fund is feasible and that it would produce large gains in global public health and economic productivity at comparatively low cost. Readers are asked for help in perfecting the proposal and for political support.