Nu är en ny vecka!

För en vecka sedan åstadkom jag min bästa kendo någonsin. Så det är väl inte mer än rätt att trenden nu vänt och jag på senaste träningen åstadkom min sämsta kendo någonsin…

Tillbaka till ritbordet!

Få ordning på fotarbetet!!!

Men efter träningen så gick det ändå mycket bra att avnjuta sportdryck med tillhörande proteintillskott (gyouza, yaki soba, horensou, zasai mfl underbara kinesiska rätter.) Vad gör man inte för återhämtningen? 

 

Bild© Copyright Magnus Johansson

Kvartsfinalen från SM mot Halla. Halla vann till slut med 2-0. Här på bilden visar jag den hemliga Scrotum-Do-tekniken. Tyvärr gjorde det ont på Halla. Det var min mening att hugga lite högfre upp. Men man kan inte alltid få allt som man vill och göra rätt hela tiden. Även om man försöker. Kendo är svårt! Halla är lång. Jag kurade ihop mig alldeles i onödan…

* * * Michelin

Ishikawa är en av Tokyos många 3-stjärniga restauranger. De serverar traditionell japansk kaiseki ryouri men med en touch som bara MÅSTE upplevas. Det är en liten restaurang med 6 platser vid disken och 5 små rum för sällskap, men hr Ishigawa tar varje år mot 10 lärlingar. Enbart de allra bästa av kockstudenter är välkomna för ett års HÅRD utbildning. Men, så blir också hans lärjungar hett eftertraktade och mognar till att med stor yrkesskicklighet konstant klara av att leverera fantastiskt hög kvalitet på mat.

Om du inte visst det: Tokyos kök rankas högre av världens kritikerkår än tom köket i Paris. Tokyo har flest 3-stjärniga restauranger. Sedan kan man ju lägga till att fine dining i Tokyo kostar mindre än Viktor i Umeå med en servicenivå som får resten av världens finare restauranger att rodna…

Det sägs att när folket från Guide Michelin kom till Tokyo första gången för 3 år sedan så blev de fullständigt paffa. För antingen var de tvugna ge alla restauranger stjärnor för utsökt mat – utsökt utbud av ädla drycker – utsökt service – grand traditions et luxe… Eller så var man tvungen att degradera resten av världens restauranger.

Alain Ducasse menar tex att Tokyos kök saknar motstycke och reser hit flera gånger per år för inspiration till fransk (!) matlagning.

Själv kan jag tycka att Ishikawas 8-rätters meny var sublim. Och utbudet av Nihonshu (saké) makalöst. En kväll jag aldrig kommer glömma. Och längtar redan tillbaka – det blir i sommar!

Plötslig död :-(

Svensk kendo skakades om rejält i fjol då Björn Gustafsson gick bort i alldeles för unga år, efterlämnandes sin nybildade lilla familj. För bara några dagar sedan avled en av kejsarpalatsets vakter, tillika en av Japans top-100 inom kendo. Likaledes efterlämnandes sin nybildade lilla familj. Detta är så sorgligt att man knappt vet vart man skall ta vägen.

Som traditionen bjuder i Japan så kommer jag under fredagen att bege mig till palatset (glöm att Japan stänger pga fablernas värld) för att överlämna en gåva till S’s familj. Det är viktigt att ge stöd när stöd behövs.

Som eftermäle vill jag understryka S’s vänliga och trevliga sätt. Även bland japaner räknas han som ovanligt vänlig. Han tog sig alltid tid att undervisa mig – trots sin höga nivå. Och envisades alltid med att kendons kärna ligger i att undervisa.

Utifrån ett kendoperspektiv var det han som fick mig att vakna upp rejält då min specialteknik (kote-suriage-men) resulterade i:

1. S: kote
2. Jag: suriage -me….
3. S: men-suriage-men
4. Jag: Tappar både balans och haka

Fram till dess var jag rent av lite stolt över att min kote-suriage-men var så fantastiskt snabb. Men… S hjälpte mig förstå nya nivåer av_ snabb._

Jag är nästan säker på att det är han som kör som taisho med traditionsenligt vita kläder och fixar lagets enda seger:

http://www.youtube.com/watch?v=ozWMONiwMnI

Man kan bara gilla hans sätt att klämma in den sista gyaku-do!

Sista träningen för den här gången

Suda sensei och Umino sensei deltog bara vid specialträningen idag. De hade varit på Yokohamas kendoårsmöte. Suda sensei var yngst!

Sprang som vanligt till träningen och hann göra 200 suburi framför spegeln innan start. Undervisade tre juniorer innan det blev min tur att lära: Murakami kun, Kamiya sensei, Furuya sensei och Hijikata kun var kvällens utbildare.

Sportdrycken intogs på Tokiwa-En med bordsgrillad magsäck från ko. mums Över 95 protein! Perfekt för återhämtningen!

Avslutande packning och kort sömn innan återresan till Sverige. Två hårda, bistra veckor väntar med kendo på IKSU som glädjespridare. Årsmöte och efterlängtat sportdrycksintag med kendo-senilerna. Gruppen med oss över 30 som vet VARFÖR vi gillar kendo :-)))

Näst sista kvällen

Ikväll åt vi avskedsmiddag på två-stjärnig restaurang Ichirin i Omotesando i Tokyo. Underbar traditionell japansk mat när den är som … ja just det: BÄST! Och vilket fantastiskt utbud av saké... Ho Ou Biden samt Bakuren var de två som fick sippra ned i sakékopparna innan de tillrade nedför strupen och ytterligare förhöjde den totala upplevelsen.

Imorgon är sista träningspasset i Kawahara Dojo innan två veckor i bistra, kalla, förfärliga Umeå. Skall naturligtvis träna järnet och sen gå med senseierna på “efterträningen” med Sportdryck  :-)