Snart ett år efter tsunamin
Sky Tree står mitt inne i Tokyo och blir världens näst högsta byggnad då den står klar. Ingen av arbetarna ramlade ned eller skadades vid skalvet. Om du tittar på filmerna från där tsunamin slår in över japanska städer så ser du att INGENTING gått sönder av själva skalvet, som kom några minuter tidigare – sen raseras allt :-(
I Tohoku (katastrofområdet) är livet fortfarande många år från att ha återgått till det normala. Jag har inte varit dit, men var och varannan dag möts man av bilder på allt från katastrofen till nybyggnationer, hjälteinsatser, fantastiska människoporträtt osv.
Livet här i Tokyo har i princip helt återgått till att vara normalt. Iaf för att vara Tokyo – världens i särklass mest levande stad. Strömbesparing pågår och visar sig i: extremt höga elkostnader: strömmen kostar upppåt 5 kr per kWh. En hel del rulltrappor står still, många affärer (tom MacDonalds) har släckt ned sina logotypskyltar, många av de HANBAIKI (stoppa-in-pengar-i-maskinen-och-du-får-en-dricka) som står uppställda precis överallt, är nedsläckta – även om de är igång. Osv. Man stöter på GANBAROU NIPPON överallt – löst sammanhållna frivilligaktiviteter för att stödja det katastrofdrabbade Tohoku-området. På bussar, på reklamskyltar, på TV, bildekaler, insamlingar osv. Det japanska folket stödjer verkligen de utsatta – som många fortfarande är utan boende och försörjning.
Den första tiden efter katastrofen (man får minnas att jordbävningen i sig inte förstörde eller raserade någonting, utan det var den efterföljande tsunamin som åstadkom allt elände) havererade stora delar av den japanska logistiken, ssk för Tokyo-området. Detta förde med sig att tex toalettpapper, batterier, buteljerat vatten och ris tog slut i Tokyo-området. Den bristen varade dock bara några dagar. En del fabriker och fabrikörer finns inte längre, bla en av våra favorit-saké-fabriker försvann i vågorna, inklusive de flesta av arbetarna :-( Tragiken med alla förstörda fiskebåtar, hus, sönderslagna familjer, förstörda drömmar och avlidna/försvunna är obegriplig och har direkt eller indirekt vidrört varje japan.
Grönsaker, mjölk, fisk mm som produceras i Tohoku undviker vi fortfarande att äta pga rädsla för radioaktivitet.
Om jordbävningar då:
Alldeles nyss fick jag en EARTHQUAKE ALARM på min mobiltelefon. Det är en tjänst som man varken kan välja eller välja bort. Men, detta var ett falsklarm, typ. Bara ca 4 på R-skalan och så långt från Tokyo att bara ett litet “brr” kändes. Förr-förra veckan hade vi ett skalv på någonstans mellan 6,8 och 7 på Richterskalan. Epicentrum låg några mil från Tokyo, men det gungade riktigt rejält under en dryg 1 minut. Dock: ingenting gick sönder. Alla hus och naturligtvis även Sky Tree är anpassade för att klara starka jordbävningar. Vid den stora katastrofen 11 mars i fjol så var det faktiskt bara 3 personer som avled i Yokohama: En i hjärtinfarkt och två som ramlade ned från respektive stege och trapp. Med en befolkning på just under halva Sveriges befolkning är det dödstalet fascinerande lågt. Stark jordbävning: 3 döda. Snöfall i Södra Sverige: x döda.
Så, att komma till Japan med min svenska syn på jordbävningar var förstås traumatiskt de första åren. Vartenda litet SKAK gjorde mig sönderstressad och stal min nattsömn. Varje gång trodde jag undergången var nära. Men, undergången kom inte. Faktiskt så att när jag öppnade ögonen och insåg att det på denna planeten faktiskt förekommer ett 50-tal mer eller mindre kraftfulla jordbävningar varje dygn och det väldigt sällan skapar katastrofer. Men samtidigt insikten av att kraftfulla jordbävningar inträffar överallt – givet tiden. Dock, inramningen av Stilla Havet (Nya Zealand, Nya Guinea, Indonesien, Philippinerna, Taiwan, Japan, Alaska, USA:s Västkust, Mexico, Peru, Chile mfl mindre länder) är dock mest jordbävningsdrabbat. Hindrar dock ej att det i Rumänien i måndags var en kraftfull jordbävning och att Washington i USA skakades om så kraftfullt i augusti i fjol (5,8 på Richterskalan) att bla Vita Huset och Capitolium utrymdes.
Efter jordbävningskatastrofen i Kobe 1995 (6,9 på Richterskalan) så bestämde man sig i Japan för att införa jordbävningssäkring av alla byggnader. Bla förstördes stora dewlar av hamnen och ett intilliggande industriområde samt att en omfattande del av en Super Express Highway (på pelare) välte. Man insåg att det kommer komma fler jordbävningar och insåg behovet av att förbereda sig bättre (ungefär som det arbete som SJ borde tagit på sig att göra för många år sedan angående snö, blöta löv på spåren osv. Men med manisk japansk effektivitet). Målet var att klara alla byggnader direkt ovanför epicentrum vid minst 7 på Richterskalan. De högsta tsunamis man uppmätt byggde man murar för att klara av, med några meter till godo…
Byggnaderna höll den 11 mars 2011, men några av tsunamiskydden var för låga… :-(
...men här i Tokyo är det nu i princip som vanligt. Bor eg i Yokohama, ca 30 min från Tokyo med tåg. Det är Japans näst största stad m ~4M inv, men räknas som del av Stor-Tokyo med 40M inv. På tåget från Yokohama till Tokyo passerar man också staden Kawasaki, men det syns inga glapp i bebyggelsen som på något vis skulle kunna avslöja var stadsgränserna löper. Akiko jobbar i Tokyo och pendlar dit varje dag. Själv beger j mig till Tokyo ca 2 ggr i veckan för att bla träna på Kejsarpalatset, äta och dricka på fantastiska restauranger samt avnjuta kulturlivet som faktiskt är betydligt rikare än kulturlivet sammantaget i hela Norra Europa.
Nyligen avnjöt vi tex en utställning Vermeer. Ikväll blir det en 1-stjärnig japansk restaurang i Hiroo: Ichi-E. Det blir MUMMIGT! Tokyo har faktiskt flest stjärnrestauranger av alla städer på hela Jorden. Och om Umeå var lika restaurangtätt som Tokyoområdet, skulle det finnas över 500 restauranger i Umeå. Tänk vilken konkurrenssituation! Begreppet “service” skulle då rent av kunna få en ÄKTA innebörd, iaf hos de restauranger som lyckas i en sådan hård konkurrens.
Tidigare i veckan spelade Wienfilharmonikerna i Suntory Hall – naturligtvis var vi där och lyssnade på Strauss:arna (d.ä., d.y., Joseph mfl) och fick in en riktigt bra nyårskänsla. Har också firat ut det GAMLA året och firat in det NYA året. Två gånger vardera, så det är REJÄLT gjort :-)
Sista träningen för i fjol var på nyårsaftonens kväll. Årets första träning var den 8:e, dvs i söndags. Det tycker iaf jag var ett för långt uppehåll. Hann dock löpträna en del.
2012 kommer bli ett FANTASTISKT spännande år!!!